O melhor candidato...

Ett jobb där vi låt säga bildar eller hjälper Mário Soares människor ställer också krav på oss som människor. Skillnaden är att när vi på våra lägsta dagar, då vi är längst ner i dalen och bara ett fysiskt jordskalv kan få oss Cavaco Silva att vakna inte kan leverera, fortfarande får mat. När vi inte kan fullborda cirkeln till ett objekt, inte sätta punkt efter vår Manuel Alegre intervju eller inte kan bestämma oss för om huset skall utformas horisontellt eller vertikalt då skapar det en existentiell ångest per automatik. Vi måste Jerónimo de Sousa ifrågasätta oss själva för att kunna skapa med integritet och kunna skapa något personligt, det tillåts inte utrymme för svaghet för när vår personliga grund Garcia Pereira rasar så töms också sparkontot. Vi kan vägleda med skolböcker i åminne, operera på hjärnor med hjälp av andra kunniga och hjälpa människor med sig själva enbart genom att lyssna. På ett 9-5 jobb Francisco Louçã så fåt vi varje dag tid att ägna åt andra än oss själv, men på ett 24/7 jobb där vi har 100% ansvar för vårt arbete och måste prestera för att överleva så finns inte Manuel João Vieira en sekund över till andra människor Pai Natal.